En liten tårt-vinnare :)

Jag är inte typen som brukar klaga. Verkligen inte. Jag är en sån som tänker "äh det löser sej ju alltid på nåt vis". Men det känns tungt nu, det måste jag erkänna. Och det som är surt är att det inte ens är mitt fel, utan allt blev så mkt mer problematiskt då jag fick beskedet att jag skulle få vänta minst 3 månader på pengar.

Mitt liv skulle kunnat ha rullat på precis som vanligt. (ekonomiskt alltså) Men nej nu får jag försöka leva på soppa på en spik och vääänta på bättre tider. Och allt pga min a-kassa! Att jag måste kämpa för att komma ikapp allt jag tvingats skjuta upp.

Och detta gäller ju inte bara för mej, utan flera a-kassor har enormt långa handläggningstider nu. Varför kan man undra?? Varför har det blivit såhär nu senaste året? För såhär har det ju inte varit tidigare. Har det blivit så att så många människor blivit arbetslösa pang bom så att a-kassorna helt enkelt fått för mkt jobb än de klarar av? Eller vadå?

Jag har tydligen tur då jag 'bara' fått vänta 3 månader. Men alltså snacka om att sabba för folk. Så. Färdigklagat. :P

För att ta upp nånting roligare - idag var jag o Nellie på kalas då min lilla kusin fyllde 2 år.

Hemma framför bolibompa somnade jag till medan Nellie var vaken. Så går det när man är en gravid mamma. Går inte att sätta sej o varva ner en stund inte! Då somnar man. Nä, okej så illa är det inte alltid. Men lite mer sömn skulle ju inte skada. Synd att jag inte har ro att lägga mej samtidigt som Nellie, för jag skulle ju definitivt kunna somna 7 om kvällarna jag med. Nemas problemas. Men så fort lillgumman somnat är det ju skönt att ha sin lilla egen-tid. Tror alla mammor vet vad jag menar ;)